Jag vaknar upp men tänker somna om med andra sidan mot kudden.

Med andra kinden mot kudden så jag inte får solen i ansiktet. Så att jag bara kan somna om och sova förbi.

Stress, fail och jag vet inte. Jag har velat ta en paus, att pausa lixom ett bra tag nu men utan de där äckliga pengarna e det enda ja kmr på, svårt att göra. Att ta en lång semester, jag vet att jag pratat om det förr. Eller en road trip nu när de e sommar. Tiden går hela tiden, nu har det snart gått 3 minuter jag aldrig kmr få tbx. Känns som jag helatiden ligger en minut efter. Det låter inte så farligt men att aldrig komma ikapp, att aldrig ligga steget före så man kan chilla på riktigt. En dag för lite då mina tankar beffiner sig där jag vill, där dom ska.

Det här året.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0